.

Får man sätta sig ner i regnet och låta ens egna tårar blandas med regnet
och tycka synd om sig själv? Får man lov att skrika ut sin ilska och sorg så
högt så att man tror att det försvinner? För den tanken är rätt så lockande nu.

Och när jag sitter där i regnet med mina tårar så kommer tanken som ett
återkommande mantra: Varför vill han inte ha mig längre?

Får man lov att bete sig så som 22-åring och fortfarande klassas som normal?