.

Satt och tänkte på Beatles-låten Eleanor Rigby  och speciellt
textraden All the lonely people, where do the all come from?
Enligt mig borde de har sjungit All the happy people...

För jag som just nu kanske är en väldigt bitter människa så
finns det en väldigt massa lyckliga människor och jag försöker
inte missunna dem någonting, absolut inte. Men vad är det som
har gjort de så lyckliga, vad har hänt dom som inte har hänt mig?
Har tänkt på det här med att vara lycklig ett bra tag nu och jag är
lika förvirrad fortfarande, men lycklig det är jag nog inte. Klart att
man inte kan vara lycklig jämt det förstår jag med, men varför vänder
det liksom inte? Varför försvann lyckan nån gång för ca 1½ år sedan
och varför kommer den inte tillbaka?

Kan verkligen ett förhållande och allt som gick fel i det och efter det,
spöka så länge? Även om saker och ting varit annorlunda och jag
agerat annorlunda efter förhållandets slut så hade jag fortfarande
mått så här, det är jag övertygad om. Förhållandet lämnade mig ensam,
med ett knäckt självförtroende och ett totalkrossat hjärta och tilliten till
det motsatta könet har fått sig en väldig törn. Just nu är det nog lättare
att komma innanför mina byxor än in i mitt hjärta.

Och om man nu har fått så mkt skit, lögner och svek som jag fått så borde
det komma någonting väldigt bra som väger upp det, så det blir balans.
Det tycker jag i alla fall, men jag har börjat ge upp hoppet för det med.
Sen är jag ju bara 22 så mkt kan väl hända men om man inte ens känner
att man orkar anstränga sig längre? Jag orkar inte engagera mig känslo-
mässigt i någon (någon annan?). Jag låter kanske mycket bitter men jag
kan inte tro på något annat just nu.

Bittra rader från en bitter och antagligen olycklig människa...