Trååååkigt

Har kommit underfund med att jag endast har pratat i ca två minuter idag sen jag slog upp ögonen. Jag spenderar i stort sett alla mina dagar med att vara konstant tyst mellan 07-16. Hur kul låter det? Inte konstigt att jag är himlans pratglad när J kommer hem och på tal om det så måste jag nog röja upp lite och börja med maten snart då det blir PF här i eftermiddag/kväll då kan ska fixa med båten. Aja lite glass och te löser nog ensamheten hyfsat. Och Mammas pojkar och Inlåst. Det jag egentligen ville få ut av det här är att jag längtar tills jag spricker efter ett jobb där jag får prata och umgås med folk, tjäna pengar och sen komma hem till finaste pojkvännen och mysiga lägenheten. Nån gång så...


Nu uppdrag röj och matlagning!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback